Andreas, 52, älskar att rida på ridskola
Av de trettio bästa banhoppningsryttarna i världen är bara två stycken kvinnor, men på landets ridskolor finns nästan bara tjejer. Ridskoleeleven Andreas Olsson, 52, förstår inte varför. Han älskar att gå på ridskola.
Det är en vanlig onsdagskväll på Billdals ridklubb. Stallet kryllar av små tjejer med jodhpurs och ridstrumpor i alla olika färger. Hovar klapprar mot stallgången när ponnyer i varierade storlekar leds ut till paddocken. Tiden för gummistövlar som läcker in och skottkärror som fastnar i leriga hagar är förbi. Äntligen är våren på ingång och utomhuslektionerna har börjat.
Ridskoleeleven Andreas Olsson, 52 år, promenerar över stallplan och går upp för en dammig trätrappa. Den leder upp till stalloftet där ridskoleeleverna har sina skåp för att förvara sin utrustning. Andreas delar skåp med sina döttrar Isabell och Siri som också rider på ridskolan. Från skåpet plockar han med sig hjälm, väst, stövlar och ett par stigbyglar.
Faktaruta ridsportsbegrepp:
Jodhpurs: Låga läderstövlar med klack som man kan rida i
Paddock: En ridbana utomhus
Stigbyglar: Det man har fötterna i när man rider, sitter fast i sadeln
Box: En liten inhägnad där hästen bor förutom hagen
– I princip alla stigbyglar här är ju i damstorlek så jag var med om en olycka där jag var på väg att ramla av, men sen fastnade jag med foten trots att det var säkerhetsstigbyglar eftersom de var för små för mina fötter. Så nu har jag ett par egna, berättar Andreas.
När han har allt som behövs är det dags att gå ned till stallet och göra i ordning hästen. Dagens fyrbenta kompis är åttaåriga Bamse som man hade kunnat missta för en älg på grund av hans storlek och långa ben. Men det gamla ordspråket “om man är stor så får man vara snäll” verkar gälla även denna gång för Bamse hälsat glatt på Andreas när han öppnar boxdörren.
– Det är tur att han är så snäll och social i stallet för ibland kan han tjura lite när man rider. Jag hoppas det går bättre än förra gången, då stannade han i mitten av ridbanan och ville inte röra sig, säger Andreas medan han borstar Bamse.
Andreas karriär som hästkille började med att dottern Ella ville börja på ridskola. Och eftersom Andreas syster hade hållit på hästar hela livet, och att hans fru var hästrädd, fick han ställa upp på att följa med på ridlektion varje vecka. Men skönt nog var det inget han beklagade sig över.
– Med tiden blev jag så himla förtjust i hästarna. Jag tyckte verkligen att det var roligt att komma hit och att de var så mysiga djur, berättar han.
Och när Andreas var på lunch med en kollega vars dotter också red på ridskola bestämde de sig för att boka en privatlektion för bara de två.
– Då satt vi där och tänkte “hur svårt kan det vara nu när man gått bredvid så länge”. Så sa vi att vi bokar båda en privatlektion och testar. Då gjorde vi det och jag fastnade direkt, men det gjorde inte min kollega, säger Andreas.
Faktaruta Andreas:
Ålder: 52 år
Bor: Askim
Favorithäst på ridskolan: Chaplin, Dino och Curre
Favoritgren inom ridsporten: Hoppning
Nu har Andreas ridit på ridskola i tre och ett halvt år, och han räknar med att kunna fortsätta i många år till.
– Det finns en man i ridgruppen efter min grupp som är 76 år gammal, så jag tänker att man kan hålla på ett bra tag. Det finns ju inte så många andra sporter man kan hålla på så länge som ridning. Så jag siktar på minst 70, säger Andreas.
När både Bamse och Andreas har fått på sig den rätta utrustningen är de redo för lektion. Denna veckan ska de först rida ut en sväng i skogen, och sen avsluta i paddocken.
– Förra veckan var han ganska busig och stannade i mitten av ridbanan, så vi får se om han sköter sig idag, säger Andreas medan han leder Bamse ut genom stalldörrarna.
När alla i gruppen har kommit upp på sina hästar är det dags att skritta ut i skogen som uppvärmning. Runt om stigarna har våren bäddat med täcken av vitsippor. Ljudet av hästarnas frustningar blandas med fåglarnas sång. Och det är inte det minsta svårt att förstå vad Andreas menar med att han ser stallet och hästarna som ett sätt att slappna av.
– Jag älskar hästarna och att det är så väldigt avkopplande att komma hit. Det är ett så stort djur att man måste ha fullt fokus hela tiden. Och därför är det ganska lätt att släppa allting annat när man är här, säger han.
När alla hästar och ryttare är varma i kroppen efter skogsturen är det dags att öka tempot i paddocken. Övergångar mellan skritt, trav och galopp är en baggis för ekipaget Andreas och Bamse. Och även fast de ser ut som att de hade kunnat fortsätta susa varv efter varv runt paddocken så har deras timme gått och lektionen är över.
Till Andreas förtjusning har Bamse skött sig galant hela tiden. Denna gången får inte Andreas ta in Bamse i stallet och säga hejdå för att Bamse ska gå en andra lektion direkt efter. De får ta farväl från varandra och tacka för lektionen i paddocken.
Andreas är den enda mannen i hans grupp. Män som går på ridskola är generellt inte vanligt. Enligt Centrum för idrottsforskning, CIF, så är ridsportförbundet det förbund i Sverige med näst högst andel kvinnliga medlemmar på 92 procent detta året. Och låg andel män stämmer även på Billdals ridklubb.
– Det är ganska många som vill börja rida på ridlekis och tycker att det är roligt när man är liten men det är inte många killar som fortsätter när de blir lite äldre. Mellan tolv och sexton års ålder har vi nog bara två elever av våra 700 elever, säger Karin Hanunu som är ridlärare på Billdals Ridklubb.
När barn börjar komma upp i tonåren är det vanligt att man inte kan fortsätta ägna sig åt ett flertal aktiviteter och sporter varje vecka. Och för de unga killar som rider på ridskola verkar ridningen vara den självklara aktiviteten att välja bort. Karin tror att det kan bero på att stallet ses som en traditionellt tjejig miljö, samt att unga killar som grupp är mer intresserade av sporten än hästarna i sig. Medan stallet ofta blir som ett andra hem för många unga tjejer.
– De tycker oftast inte är så spännande med omhändertagandet av hästen eller att hänga kvar i stallet och hjälpa till med sysslor. Sen kanske några av de hittar tillbaka när de blir pappor. Och då är det dessutom inte skämmigt att rida längre, säger hon.
Och på Billdals Ridklubb finns det faktiskt en grupp som bara är för män. Den kallas för Gubbgruppen.
– Målet är ju att bli duktig nog att börja i Gubbgruppen, de verkar ha så himla kul och det verkar vara en go grupp, säger Andreas.
Att ha en dotter som rider eller har ridit på ridskola är en gemensam nämnare även för männen i gubbgruppen. Ridskoleeleven Fredrik Namander berättar att han började rida för ungefär sju år sedan efter han började följa med dottern på hennes ridlektioner.
– Min fru är allergisk, så då fick jag bli den som följde med till stallet. Först var jag livrädd men sen när jag började lära mig allt mer blev jag sugen på att testa själv. Ett mål jag hade tidigt var att gå ett gemensamt läger tillsammans med dottern och det har vi klarat av sedan länge. Och nu vill jag ju bara lära mig mer och mer. Ju mer man lär sig desto mer inser man hur dålig man är, säger Fredrik.
Även Mats Wittholt som rider i gubbgruppen tycker att ridning blir svårare desto mer man lär sig. Och liksom Andreas finner han avslappning i att vara i stallet.
Jag förstår inte varför ridningen inte är en killsport. Jag har ju en annan hobby, banracing, och då kör jag bil i en kurva i 220 kilometer i timmen. Men ändå var det mycket läskigare första gången jag galopperade.
– Jag älskar komplexiteten. Det är väldigt svårt. Det blir nästan svårare ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte kan. Och så gillar jag att det inte går att tänka på jobbet när man sitter på hästryggen. För då åker du av, säger Mats.
Gubbgruppen är en “hoppspecial”-grubb, vilket innebär att de hoppar mer än andra grupper samt rider mindre dressyr. Detta eftersom nästan alla männen i gruppen föredrar adrenalinet man får av att hoppa en bana snarare än att fila på att rida sömlösa övergångar och halter.
– De har inte samma intresse av att fila på dressyrridning. Så man får undervisa lite annorlunda i Gubbgruppen. Det är lite mer – kom igen och kör på, säger ridläraren Karin.
Hästar och ridsport har sedan länge haft en “tjejstämpel” på sig. Landets ridskolor lyckas inte locka varken unga killar eller vuxna män vilket är något som Andreas inte begriper.
– Jag förstår inte varför ridningen inte är en killsport. Jag har ju en annan hobby, banracing, och då kör jag bil i en kurva i 220 kilometer i timmen. Men ändå var det mycket läskigare första gången jag galopperade, säger han.
Men om man vänder blicken mot eliten för de tre största grenarna inom ridsporten, dressyr, hoppning och fälttävlan, är det inte lika kvinnodominerat. Enligt Internationella ridsportförbundet, FEI, är endast 2 ryttare bland de 30 högst rankade hoppryttarna kvinnor.
Inga killar rider på ridskola. Men ändå kryllar det av män på elitnivå. Karin Hanunu tror det kan bero på många olika faktorer. Bland annat att de killar som kommer från ridsportsfamiljer ofta är tävlingsinriktade och satsar hårt på sporten samtidigt som de får alla förutsättningar att lyckas.
– Det är nog inte lika vanligt att du kommer från att rida på ridskola som kille och sen lyckas som tävlingsryttare. Det finns också, absolut. Men jag tror ändå att det är ganska ofta att de kanske kommer mer från ridsportsfamiljer. Och den typen av ryttare fortsätter även under tonåren.
Hästarna i stallet skrapar med hovarna i sina boxar när Andreas och de andra i hans grupp går upp och ned i stallet med höpåsar hängda på varje axel. Eftersom Andreas grupp rider sent på kvällen ska de hjälpa till att ge kvällshö. Alla får en påse att tugga på under kvällen. Och sen är hans kväll i stallet slut. Avslutningsvis säger han att han tror att många män hade tyckt om ridsporten om de bara vågade prova.
– Jag förstår faktiskt inte riktigt varför det på något vis inte skulle kunna vara en killsport. Jag har ju en annan hobby, banracing, och det är ju tvärtom. Då är det väldigt få tjejer. Men det är också så jättekonstigt för det är ju också en tekniksport. Det har ju ingenting med muskelmassa eller styrka att göra, precis som med ridning. Ridlärare här är ju hälften så stora som mig och hundra gånger duktigare på att få fart och stopp och allt, berättar han.
