Därför ägnar sig män inte åt ridsport eller cheerleading
Endast åtta procent av medlemmarna i Svenska ridsportförbundet är män. Gymnastik och cheerleading är andra sporter som män inte vill ägna sig åt. Hur kommer det sig att män inte vill ägna sig åt vissa sporter?
– För tjejer kan det vara en prestige-grej att vara duktig på något som män också är duktiga på. Men det motsatta är inte lika prestigefyllt, säger Håkan Larsson, professor på Gymnastik och idrottshögskolan.
Ridsport, dans och konståkning har länge haft en “tjejstämpel” på sig. Och den tydliga uppdelningen speglas även i statistiken. Två procent av alla medlemmar i Svenska cheerleadingförbundet är män. Åtta procent är män i ridsportsförbundet och sjutton procent av konståkarna.
Andreas Olsson, 52, älskar att gå på ridskola. Foto: Maja Skvagerson
Men varför är det så? Håkan Larsson som är professor på Gymnastik- och idrottshögskolan och har forskat inom genus och sexualitet i koppling till idrott menar att det har att göra med könsnormer i samhället. Idrotter har alltid varit könsuppdelade rent historiskt men medan kvinnor successivt har tagit sig in i de mansdominerade idrotterna så har killar inte vågat prova på de kvinnodominerade.
– Processen har varit så att kvinnor och flickor i högre utsträckning har sökt sig till tidigare traditionellt manliga idrotter. Men den motsatta trenden har inte varit lika stark. Det manliga värderas högre än det som traditionellt ses som kvinnligt, vilket gör att både män och kvinnor orienterar sig mot det som män har gjort i mycket högre utsträckning, säger han.
”För tjejer kan det vara en extra prestige-grej att vara duktig på något som män också är duktiga på. Men det motsatta är inte lika, det är inte en fjäder i hatten för män på samma sätt att vara duktig i cheerleading eller konstsim”
För tjejer och kvinnor kan det ge självkänsla att trotsa normerna genom att göra det som är traditionellt manligt. Exempelvis genom att våga börja spela ishockey eller prova motorsport. Men samma gäller inte i det motsatta fallet eftersom det manliga idealet ibland trotsar könsnormerna och blir ett ideal för alla människor medan det kvinnliga idealet sällan fungerar som en målbild för killar eller män.
– För tjejer kan det vara en extra prestige-grej att vara duktig på något som män också är duktiga på. Men det motsatta är inte lika, det är inte en fjäder i hatten för män på samma sätt att vara duktig i cheerleading eller i konstsim eller liknande, säger Håkan Larsson.
Idrottsförbund med stor andel kvinnor:
Cheerleading: 98% andel kvinnor
Ridsport: 92% andel kvinnor
Konståkning: 83% andel kvinnor
Gymnastik: 73% andel kvinnor
Danssport: 66% andel kvinnor
Idrottsförbund med stor andel män:
E-sport: 89% andel män
Biljard: 87% andel män
Cricket: 86 % andel män
Motorsport: 83% andel män
Ishockey: 82% andel män
Hur starka normerna är kring vilka sporter som är okej eller inte att utöva som kille kan bero mycket på vilken ålder man befinner sig i. Håkan Larsson beskriver hur pressen att passa in i könsnormerna är väldigt stark under puberteten. Då är det svårt att sticka ut. Efter tonåren luckras normerna upp och det kan vara lättare att göra saker som inte är typiskt för sitt kön.
– Det märks i många sammanhang att normsystemet är mycket lösare och genomsläppligare när man har tagit sig igenom den här pubertetsförträngningen, säger Håkan Larsson.
För framtiden verkar Håkan Larsson vara osäker på ifall det kommer bli mer jämställt mellan könen inom idrotten.
Håkan Larsson har forskat kring transfrågor de senaste åren. Där har han noterat att de tidigare progressiva vindarna i samhället nu har avstannat. Och han tror att de här tongångarna kommer vara samma när det kommer till könsstereotyper inom idrotten.
– För mig är det en del av hela den här processen som vi pratar om. Så idag är jag inte lika säker på att de blir bättre som jag kanske var fram till för 5-10 år sedan. Det är en spaning. Jag har ju inga siffror på detta, säger han.
Vad tror du skulle krävas för att det skulle bli mer jämställt inom idrotten?
– Att vi har det bra. Alltså generellt välstånd och att människor upplever att vi har det bra. Jag tror att sociala skillnader accentueras när det är svåra tider. Den utveckling vi har haft i västvärlden mot ett tolerant perspektiv på mångfald har varit väldigt förknippad med utvecklingen av välfärden och att vi har fått det bättre. Om människor upplever att vi inte kommer att få det ännu bättre, då kommer man börja tänka mer på sig själv. Då är jag inte lika säker på att den tolerans för mångfald som vi har haft fortsätter på samma sätt, säger Håkan Larsson.
