Barnvakt – Det här ska du tänka på
Det kan kännas läskigt att lämna barnet hos en barnvakt. Men väldigt skönt att få slippa vara pappa en stund. Psykologen Ulrika Lignell tycker att det är viktigt att man faktiskt har barnvakt ibland.
Att ha barn är för de flesta föräldrar den allra största lyckan i livet. Det är en förmån att få vara med när ens egna barn utvecklas och lär sig om livet. Men så kanske du inte känner när du kommer hem klockan 17:45 efter en lång dag på jobbet och ditt barn hälsar med att skrika dig rakt i ansiktet innan du ens hunnit börja med att laga middag. Och diska efteråt. Och natta barnet innan det är din tur att slockna sekunden huvudet landar på kudden. Ibland behöver man bara en kväll utan allt det där. Där du kan få tänka på dig själv och kanske din partner. Då är det bra att ha en barnvakt.
Men hur upplever ett barn det att bli bortlämnad till någon annan av sina föräldrar? Ulrika Lignell, psykolog på en mottagning för föräldraskap och små barn i Göteborg, säger att det så klart är olika från barn till barn. Hon påpekar vikten av att det är någon barnet känner och är bekväm med för att det ska fungera bra.
– Om man har haft någon trygg person som har funnits där sedan man var liten, och kanske börjat med barnvaktspromenader när man var liten, en nära släkting eller vän, då brukar barnet tycka att det är ganska kul, säger Ulrika Lignell.
Det är faktiskt mer än bara smidigt och roligt för barnet, och förhoppningsvis för dig som pappa, att ha barnvakt ibland. Det kan också vara bra för barnets sociala utveckling.
– Anpassar man det till barnets behov så brukar de allra flesta inte bara tycka att det är kul utan också väldigt berikande att ha en nära relation till en annan vuxen, säger Ulrika.
Tabu med barnvakt
Gör man det på ett bra sätt är det alltså både roligt och utvecklande för barnet att ha barnvakt. Ändå finns det många föräldrar som drar sig för att ordna med barnvakt. Det kan bero på olika anledningar. Kanske att man ändå känner sig orolig för sitt barn eller att det är svårt att hitta barnvakt. En annan anledning är att det känns lite fult att vilja vara utan sitt barn. Det ska ju inte en kärleksfull förälder vilja. På det sättet blir det nästan tabu att ha barnvakt.
I en småblöt sandlåda leker Ivar Smedberg, två år. Hans pappa, Markus Smedberg, berättar att han och hans fru inte har barnvakt alls lika ofta som de hade önskat. Framför allt för att de tycker att det är lite pinsamt att fråga någon om att vara barnvakt.
– Det känns som att man lämpar över besväret till någon annan. Även om barnvakten säger att det är så roligt att få vara med Ivar så känns det ändå inte helt rätt. Och så märker man när man pratar med andra föräldrar att det är lite hysch-hysch kring att ha barnvakt. Det är lite skämmigt att vilja vara utan sitt barn, säger Markus Smedberg.
Men ska man verkligen känna skam för att man behöver vara utan barnet ibland? Det tycker inte Ulrika Lignell.
– I mitt jobb uppmuntrar jag att man ganska tidigt hittar avlastning. Jag kan förstå att man tycker att det är jobbigt att lämna ifrån sitt barn, men jag tycker inte att det ska förknippas med några skuldkänslor. För vi är inte gjorda för att vara så ensamma som vi är idag. Vi är gjorda för att leva i flockar och avlasta varandra. Så lever vi inte idag och då måste man ta hjälp av andra för att få återhämtning för att orka.
Ulrikas tips:
Trappa upp lite i taget. Första gången kanske det inte är läge att låta barnet sova över någonstans. Börja i stället med att barnet får vara hos farmor och farfar, eller någon annan som barnet känner, medan ni kanske går på bio. Det kan vara bra att mjukstarta lite.
Förbered barnet i lagom tid. Det är bra med förberedelser, men i rimlig tid. Du behöver inte säga till barnet en månad i förväg att det ska ha barnvakt och bygga upp en massa förväntningar. Men kanske veckan innan kan du säga att på lördag ska du vara med farfar för vi ska gå på bio.
Lämna på ett smidigt sätt. Spring inte i väg så fort barnvakten kommer genom dörren, eller ni går genom barnvaktens dörr. Sätt er ner och fika, prata lite grann och säg hejdå sen och förklara att du kommer tillbaka. Då blir det en lättare övergång.
Okej att börja tidigt
Sedan Ivar föddes har Markus Smedberg och hans fru bara haft barnvakt två gånger. Så länge Ivar fortfarande ammade var det så klart svårt att lösa. Men även nu när han slutat amma så har de alltså sällan barnvakt, även om det känns skönt när de har det.
– Det blir liksom inte av bara. Men de gånger vi haft det har det varit väldigt skönt. Det är skönt att få tänka på varandra en stund. Fast det är svårt att riktigt släppa tankarna på Ivar ändå.
Ulrika Lignell sätter ingen gräns för när man får börja ha barnvakt. Allt handlar om hur barnet och föräldrarna är som personer och hur tryggt barnet känner sig med barnvakten. Om både föräldrarna och barnet känner sig trygga kan man ha barnvakt redan med en ganska liten bebis. Hon sätter inte heller någon gräns för hur ofta man får ha barnvakt. Någon gång i veckan är inte alls för mycket. Det är ju viktigt att föräldrarna får återhämta sig också så att de kan vara så bra föräldrar som möjligt. Men om det är ofta så säger Ulrika att det kan vara bra att man kommer hem innan barnet går och lägger sig, så att barnet känner att man ändå är närvarande.
I sandlådan har Ivar Smedberg lekt klart. Snart blir det middag hemma och sen är det nog läggdags. Den här kvällen har han ingen barnvakt, men till helgen kanske han har det. Pappa Markus har nämligen fått inspiration när han hört vad Ulrika Lignell säger.
– Ja det låter ju lovande. Då kanske jag kan få ta lite tid med bara min fru utan att behöva skämmas för det, säger Markus innan han och Ivar går iväg hemåt.
