De tryckta arven som formade generationer

De låg på nattduksbordet, följde med i skolväskan och formade otaliga generationer. Sporttidningen Buster och böckerna om Åshöjdens BK lämnade avtryck som fortfarande syns. Och kommer nog aldrig att försvinna.

– De formade både mig och mitt fotbollsintresse. Det var spännande att vara i matcherna men man fick också allt utanför, säger Johan Orrenius, chefredaktör på Offside.

Buster och Åshöjdens BK. Dåtidens giganter vars ekon ännu lever kvar. 

Kanske låg de staplade på just ditt nattduksbord?

Genom en unik blandning av fakta och fiktion formade de populära sportpublikationerna åtskilliga unga läsare från andra halvan av 1900-talet till början av 2000-talet – och blev en inkörsport till både läsning och samhällsfrågor.

– Serier var inte alltid helt självklart. Men Buster var alltid självklart. Man var inte riktigt med om man inte prenumererade. Det var väldigt enande, säger Mikael Tegebjer, trogen läsare och Busters sista redaktör.

”Det fanns flera tidningar att välja mellan. Men Buster var jag på något sätt.”

Utan konkurrens från internet, streamingtjänster eller flashiga instagraminlägg var det dessa publikationer som hade stjärnstatus. Inte minst för Mikael Tegebjer vars liv färgats av de tecknade berättelserna.

– Jag började göra egna serietidningar som jag ritade helt själv när jag var 14 år. Sen så hade jag ju lite tur i och med att min morfar hade en serietidningsbutik. Det var ju bara att sätta sig och läsa hos honom, säger han.

20 år senare hände något som skulle fått den 14-årige Michael att ramla av stolen. Han blev redaktör för den tidning han växte upp med.

–  När jag började på förlaget fanns det flera tidningar att välja mellan. Men det var Buster jag högg först. Den var liksom jag på något sätt.

Underdog-mentaliteten som enade

Tegebjer menar att det var känslan av att vara en underdog som fick honom att känna så starkt med tidningen. En känsla han tror var både genomgående och avgörande för Busters genomslag.

– Hela grejen med Buster är ju just underdog-historierna. Jag tror det finns en slags igenkänning i det bland många ungdomar. Det är en ålder där man ofta känner sig annorlunda eller oförstådd. Identifikationen av att vilja klättra även om man kanske inte kan eller ska, säger han.

Historien om den fiktiva fotbollsklubben Åshöjdens BK håller Tegebjer extra kärt. En liten skånsk klubb som kämpade sig genom de lägre divisionerna, så kallade gärdsgårdsserierna, ända upp till slutkvalet till högstaligan Allsvenskan. 

– Jag läste nog böckerna om Åshöjdens BK innan de blev serier i Buster. Det var som ett Sverige i miniatyr som kämpade sig uppåt. Det var väldigt folkbildande och historien skildrade ett lag där alla tog hand om varandra och att alla är lika i grunden oavsett bakgrund. Det var flera kapitel där de inte ens spelade fotboll. 

Från sidlinjen till hjärtat

Ytterligare en som gärna bläddrade igenom de tidmärkta bladen i böckerna om Åshöjden är den prisade sportjournalisten Johan Orrenius, som tillsammans med Anders Bengtsson, varit chefredaktör på Sveriges största fotbollsmagasin Offside sedan 2012.

– Hade det inte varit fotboll på omslaget hade jag nog inte börjat bläddra i böckerna men jag sögs verkligen in i dem. De formade både mig och mitt fotbollsintresse. Det var spännande att vara i matcherna men man fick också allt utanför, säger han.

”Samhällsfrågorna var minst lika viktiga, en slags miniatyrbild av ett Sverige som växer.”

Den saliga blandningen av historier både på och utanför planen menar Orrenius var en stor del av charmen med dåtidens publikationer. Samtidigt lyfter han vikten av att författarna litade på läsarnas egna förståelse.

– Jag tycker ofta att det blir som bäst när man inte är besatt av att tänka på att det är barn eller ungdomar som ska läsa det. Åshöjden handlade inte bara om fotboll. Där fick man även med vad som hände i karaktärernas liv utanför fotbollen och lite samhällsfrågor. Det var minst lika viktigt, en slags miniatyrbild av ett Sverige som växer. Även i Buster fanns vissa serier där man kunde följa någon som hade det tufft hemma, säger han och fortsätter:

– Man fattade ju inte allt som barn men omedvetet fick man nog med sig ett och annat samtidigt som den röda tråden var hur det gick för laget. Det fanns alltid någon man kunde relatera till eftersom man kom dem nära samtidigt som de var väldigt olika.

Berättelser som lämnar spår

De djupare och mer ingående berättelserna som sträckte sig bortom de vitdragna linjerna upplever Orrenius som allt mer sällsynta. Samtidigt är det just de berättelserna som ligger till grund för hans egna skrivande. Och kanske även den tidning han basar över.

– Rent fotbollsmässigt är det nog definitivt så att vi inspirerats. Vi använder ofta fotbollen som ett sammanhållande kitt i en berättelse där det också handlar om en liten stad eller ett samhällsfenomen. För egen del tror jag att det spelat en jättestor roll att man kan lämna fotbollsplanen ibland. Jag tror att alla som jobbar eller har jobbat på Offside har växt upp med att kolla i dessa tidningar, säger han.

Och än finns det många som, likt Johan, aldrig riktigt släppt taget om de djupdykande berättelserna eller de simplare serierna. Vilka tillsammans för tankarna tillbaka till en tid då spontanfotboll var en självklarhet.

För bara några kvarter bortom Offsides redaktion ligger seriebutiken Seriehörnan där hundratals ålderstigna tidningar och böcker får nya ägare.

– Mycket här är nostalgi. De flesta kommer in hit för att prata snarare än att handla. Kidsen idag läser inte längre serietidningar. Däremot är det de som var kids för 40 år sedan som kommer hit och handlar, säger Hans Rothenberg som är med och driver butiken.

Efter flera år i butiken har Rothenberg haft gott om tid att reflektera över tidningarnas betydelse för både sitt och andras intresse för serietidningar. Och som för många andra, hade Buster en självklar plats på hans nattduksbord.

– På den tiden kickade man boll. Det var liksom det man gjorde och då var det klart att man läste fotbollsserier. Serierna och fotbollsintresset främjade liksom varandra. Framför allt vi som inte hade talangen för fotbollen tyckte väl det var extra kul att läsa fotbollsserier, säger han.

Det var en idealiserad värld. Den som kämpar hårt vinner alltid i slutändan. Den som är dum blir utvisad.

En förebild att ta vid

Att varje kväll få drömma sig bort till fiktiva världar med egna klubbar och spelare tror Rothenberg var ett framgångsrecept för att fånga den unga publiken. Inte minst för att kunna skapa sig egna drömmar och mål snarare än att följa en redan utstakad karriär.

– Det var nog viktigt att kunna frikoppla läsningen från verkligheten. Alla barn har ju någon gång velat bli någon form av hjälte, exempelvis en fotbollsspelare. Då är det nog roligare att drömma sig in i att man är någon annan figur snarare än att man hade velat vara just Torbjörn Nilsson. 

Omringad av färgglada planscher, slagkraftiga punchlines och oöppnade spelkort förklarar Hans Rothenberg att butiken skiljer sig från andra genom att det är kunderna som tackar för köpet när de lämnar butiken och inte tvärtom. 

Ett ytterligare tecken på nostalgins kraft menar han. 

Precis som både Johan Orrenius och Mikael Tegebjer passar han på att understryka att  dåtidens serietidningar och böcker hade större inverkan på dess läsare än endast de sportsliga drömmarna. De skiljde på vad som var rätt och fel.

– Det var en idealiserad värld. Den som kämpar hårt vinner alltid i slutändan. Den som är dum blir utvisad. Mer karaktärsdanande än moraliserande men det var den rollen tidningarna tog på sig då.

Ett aldrig avslutat kapitel

Men som med allt gott, finns det också ett slut. Även i seriernas värld. 

2005 tvingades Mikael Tegebjer och hans kollegor att blåsa i slutvisslan för en av Sveriges kanske största och mest betydelsefulla sporttidningar genom tiderna. 

– Jag lyckades hålla den vid liv i ett tag men tillslut gick det inte längre. Det blev en jäkla uppståndelse och jag blev synonym med “han som la ner Buster”. Men samtidigt var det fint att höra alla som gick ut och berättade hur mycket tidningen betytt för dem, säger Tegebjer och fortsätter med sin egna kärleksförklaring till tidningen:

– Buster var en tidning med laganda. Inte bara i serierna. Klubbsidorna var läsarnas planhalva och där samsades passningar, resultat och inbördes möten bland dem som ville vara med. Det kom att forma min syn på samhället, där alla spelare är lika viktiga. Samtidigt som man kunde göra skillnad om man sprang den extra metern.

Det är en så otroligt viktig serie för så många generationer.

Men att helt och hållet vända blad ser han som en omöjlighet. I stället kommer han för alltid att sitta med ett finger mellan historiens sista sida och dess oavslutade kapitel. Troligtvis med hjälp av både Johan Orrenius och Hans Rothenberg, där alla tre på ett eller annat sätt låter historiens vingslag klappa vidare.

Johan genom Offsides djupare och engagerande berättelser som tar sig bortom fotbollsplanen.

Hans med seriebutiken som bjuder in både nya och gamla läsare till den idealiserade världen han själv omfamnades av.

Och Mikael, som så sent som 2019, samlade Busters alla seriesidor om Åshöjdens BK för att sedan ge ut dem i en ny och uppdaterad upplaga. En hyllning till författaren Max Lundgren, tecknaren Reijo Stävenborg och framförallt det drömmande laget från nordvästra Skåne.

– Bland höjdpunkterna i min än så länge 44-åriga karriär finns förstås åren då jag kom tillbaka till Buster och Åshöjdens BK. Att som lagkapten få dribbla tidning med Max och Reijo var ett mål i karriären. Det är en så otroligt viktig serie för så många generationer. Den håller fortfarande, säger Busters sista redaktör.

---